Meny

Förutsättningar och farhågor kring kreativitet och skapande


Tankar från kreativ glesbygd.
Monica L Edmondson är glaskonstnär från Tärnaby och medlem i juryn för The Brewhouse Award. Här funderar hon kring skapandets processer och rädslor som kan följa i dess spår.

Det är med blåbärstonade fingrar jag sätter mig framför datorns tangentbord och kopplar upp mig på nätet via mobilen. Jag hoppas innerligen att uppkopplingen fungerar för annars är alternativet att bege mig ut på hjortronmyrarna. Fast det är mindre lockande just idag då färsk björnspillning prydde infarten till vår stuga.

Jag har semester nu, denna sommardoftande tid av kokkaffe och fiskrens, myggmedel och grillrök. I vanliga fall driver jag eget företag och jag hoppas börja jobba heltid igen i höst efter år av VAB, vård av allvarligt sjukt barn. Nu tar vi två månader i taget då dottern går på lungröntgen, plus magnetröntgen eller ultraljud varannan månad, för att kontrollera så inga metastaser dyker upp. Nästa koll är om två veckor och fram till dess njuter vi av den högt efterlängtade vanlighetens sommardag.

Året 2002 startade jag mitt företag som konstnär med inriktning glas. Jag skapar unika verk som säljs genom gallerier och utställningar eller från min egen glasverkstad och ateljé i en hyrd ladugård utanför Tärnaby. Jag jobbar även med offentlig gestaltning, föreläser och tar uppdrag som konsult för bland annat arkitekter. Än har jag inga anställda men jag köper många tjänster av andra företag både lokalt och regionalt.

Tankar från kreativ glesbygd

De första tio åren var det stundtals tufft ekonomiskt och utan perioder med stipendier och priser, och utan en familj som stöttat mitt yrkesval till 100%, hade jag inte vågat fortsätta jobba heltid med att utveckla mitt konstnärskap och företag till vad de är idag. Åren innan 2014 då min dotter blev sjuk fick jag en stabilitet i företaget så jag kände ett lugn även under kreativa arbetsperioder, utan direkt inkomst, inför utställningar eller gestaltning.

Jag lever, arbetar och bor i det som kallas glesbygd, i en by som är mest känd för tävlingsåkarna i världens mest framgångsrika alpina skidklubb, Tärna IK Fjällvinden. Via internet, Skype och delad skärmbild kan jag sitta i Fransnilsla’gårn och arbeta på samma skiss som mina tillfälliga kollegor i Göteborg eller Canberra. Inom tre timmar är jag antingen med bil på närmsta BB i Lycksele 23 mil bort eller med flyg och Arlanda Express i centrala Stockholm. Det går inte säga för många gånger, men det är mycket viktigt att vi som bor utanför storstäderna har tillgång till bra kommunikationer och flyg till ett vettigt pris, så vi har en möjlighet att samarbeta och bygga nätverk inom respektive branscher samtidigt som vi delar med oss och kan sälja våra kunskaper, varor och tjänster nationellt och internationellt.

Det som skrämmer mig är att ju mindre tid jag arbetar ’hands-on’ med glaset och ju mer tid jag arbetar framför datorn, desto högre omsättning har jag i mitt företag. Samhället = vi förstår inte än att uppskatta handens arbete på ett sätt så det går få en vettig inkomst av det. Och nej, jag kan inte höja priserna på mina verk – jag har nått gränsen för vad marknaden är beredd att betala. Ändå längtar jag så det värker, längtar in i konstens och glasets värld fast jag förstår att jag måste börja om från början. Så först blir det några månader med research, skissarbete och sorterande av tankar kring vad jag ska söka för uttrycka härnäst, kostnadskalkyler och budgetarbete, formuleringar och ansökningar. Mest jobb framför datorn med andra ord. Pust.

Nä, nu får jag skärpa mig. Att skriva om rädsla för björnar och hantverkets underläge mot datorn är bara en ursäkt för att inte ta upp det som är riktigt scary; att främlingsfientlighet, rädsla för det annorlunda och hat fått fäste i vårt samhälle trots ett massivt motstånd; att kortsiktiga ekonomiska intressen prioriteras före långsiktighet och miljötänk; att de mänskliga rättigheterna ständigt ifrågasätts och öppet eller smygande ignoreras i de flesta länder; att sjukdomar och cancer, urbanisering och centralisering inte stoppas. Men det tar jag en annan gång.

/Monica L Edmondson, foto: Mikael Rutberg

Läs mer om och med Monica på edmondson.se eller i bloggen.

Klicka vidare för att läsa mer om The Brewhouse Award, tävlingsperioden är öppen till den 30 september.

Webbyrå mkmedia
Till toppen