Meny

Superkraften gjorde Mirre till vinnare


Orden räddade Mirre Sennehed. I fjol prisades hon i The Brewhouse Award för sitt mod att berätta om superkraften adhd. I dag reser hon landet runt och föreläser för vinstpengarna. – Jag vill kunna vara förebilden jag själv saknade som liten, säger hon.

– Många frågar hur jag lyckas och hur jag orkar ha så många projekt igång. Jag svarar alltid ”det är tack vare min adhd”, säger Mirre Sennehed.
Hon poserar framför Poseidon med en minst lika kraftfull hållning. Vi är ett stenkast från Stadsbiblioteket, där 31-åringen snart ska föreläsa inför en rekordstor publik.

Vi promenerar ner för Göteborgs paradgata. Snart äter vi mozzarellamackor, dricker te och pratar om de hjärnspöken som förföljde henne under uppväxten.

”Om du har en företagsidé som du tror skulle funka med rätt förutsättningar, varför inte testa? Du förlorar ingenting på att vara med och tävla” säger Mirre Sennehed, vinnare i The Brewhouse Award 2016.

Mirre Sennehed har alltid varit driftig och kreativ. Utöver det, kantades tonåren av depressioner och känslan av att inte höra hemma. Tankarna på att hon inte skulle klara av saker var hämmande. När hon var 15 år fick hon diagnosen adhd.
– Jag trodde först att jag var dömd till att må dåligt. Jag kände mig misslyckad, udda, konstig och har alltid gått omkring med ett slags vemod.

Orden blev räddningen. 14 år gammal skrev Mirre Sennehed sin första bok. Det skulle vara början på en resa som tagit henne dit hon är i dag. Hantverket följde och motiverade henne, precis som lagsporter, måleri eller ridning skapade tillhörighet hos omgivningen.
– Jag hade aldrig suttit här om det inte vore för skrivandet, utan hade tagit livet av mig. När allt annat rasade fanns orden.

När hon hörde talas om innovationstävlingen The Brewhouse Award började vännerna peppa henne att söka. Tävlingen verkar för att fånga upp innovativa och kreativa idésprutor och talanger. Mirre hade länge spånat på vad hon ville göra.
– Jag ville berätta om hur det är att leva med diagnosen utifrån de positiva sakerna. Många har en uppfattning om att vi med adhd inte klarar av saker. Jag vill bryta den fördomen, säger hon.
Mirre Senneheds entusiasm smittar av sig. Mozzarellasmörgåsen framför kallnar. Orden är kraftfulla och energiska.

”En klar röst som vågar berätta och förklara. En röst till förändring av beteenden. En röst för att ge samhället en ny bild. Att vara annorlunda är en tillgång, rädslan hindret. Du är modig och dina röst och dina ord är livsviktiga”, löd juryns motivering under fjolårets prisgala.
– Ja, jag kan hålla med om att jag är modig, för att jag pratar öppet om psykisk ohälsa. Men det krävs att man kommer ur utanförskapet och mår bra för att kunna berätta om det. Det har tagit mig många år att bli mig själv och stå för det, säger Mirre.

Vad har vinsten betytt för dig?
– Jättemycket. Jag är tacksam att jag fick sparken i baken och tummen upp från några som inte känner mig. Det är ett större erkännande än att mamma klappar en på axeln, säger hon och fortsätter:
– Om du har en idé som du vill testa, varför inte bara göra det? Du förlorar ingenting på att vara med och tävla. Det är ingen idé att vara en nejsägare.

Vi halkar in på ämnet ”Jantelagen”. Den oskrivna lagen säger att vi inte får sticka ut eller tro att vi är bättre än någon annan, och begränsar i många fall människor att prata om sina idéer. Mirre minns besöket i Los Angeles, där hon för första gången kallades för ”blyg”.
– De undrade varför jag hela tiden ursäktade mig. Och då kom jag på mig själv. Jag sa ”ja, jag skriver böcker men jag är ju inte lika bra som Stephen King” eller ”ja, jag arrangerar klubbar och dj:ar i lilla Göteborg men jag är ju inte lika bra som Avicii”.
– I Sverige ska du vara tyst och lyssna. I USA förstorar du snarare upp allting och helt plötsligt har du uppfunnit en egen planet. Det måste ju finnas en balans. Var lagom, skrattar hon.

”Vinstpengarna har fått till resekostnader, marknadsföring och min webbsida. Sedan jag vann har uppmärksamheten kring projektet blivit större. Och jag har fortfarande pengar kvar” säger Mirre Sennehed.

Mirres adhd-projekt hade varit svårare att genomföra utan vinsten i The Brewhouse Award, tror hon. Enligt Mirre är det svårt att våga prioritera ett projekt och satsa, om du inte har de ekonomiska förutsättningarna. Med vinstpengarna har hon kunnat marknadsföra sig själv. I dag trillar föreläsningsförfrågningar in per automatik.

– Mitt tips är att följa magkänslan och forma din idé så att den känns bra för dig. Får du ett nej betyder det ingenting mer än att du kan forma om ditt bidrag och söka nästa gång. Men det finns en chans att juryn tycker en är fantastisk och den chansen borde du ta, säger Mirre.
– Om du inte provar förlorar du helt och hållet.

Fakta: Mirre Sennehed
Ålder: 31.
Uppväxt: Kisa, Linköping och Stockholm.
Bor: Göteborg med sambo, son och bonusbarn på 3, 5 och 7 år.
Om: Vann specialpriset från Business Region Göteborg på The Brewhouse Award år 2016. Hon belönades med 50 000 kronor för sitt tävlingsbidrag ”Min superkraft kallas ADHD”.

Fem snabba med Mirre…
Beskriv dig själv med tre ord. 
– Eldsjäl, pratglad och virrpanna.
Vad får dig att skratta?
– Sjuk humor. Jag tycker om när människor i filmer beter sig icke-normativt. Gillar folk som är lite udda.
Vad får dig att gråta?
– Jag är en känslomänniska och kan gråta ofta. Det behöver inte gå flera veckor, utan ibland måste det bara ut. Jag kan gråta åt Romeo och Julia men också när jag tittar på nyheterna. Jag har stor empatisk förmåga, som också har med adhd-diagnosen att göra.
Vilka är dina förebilder?
– Astrid Lindgren, för att hon skrev om sådant som inte var normativt. Titta bara på Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga och Ronja Rövardotter. Jag har alltid identifierat mig med hennes karaktärer. En annan förebild är Marilyn Manson. Han är smart, pratar mycket politik och leker med könsnormer och det goda/onda. Hans namn är ju en blandning av Marilyn Monroe och Charles Manson.
Vad skulle boken om dig heta?
– Förut sa jag alltid Vildängel. Jag upplever mig själv som en god människa, men också vild och upprorisk. I dag tänker jag att boken skulle heta något mer slagkraftigt, som ”Min superkraft”.
Vem skulle spela huvudrollen i filmen om ditt liv?
– Cissi Wallin, som spelar punkartjejen i Tjenare Kungen.

Webbyrå mkmedia
Till toppen