Meny

Presidentes in Thronis- Daniel Stighäll


Presidentes in Thronis

Presidentes in thronis

Den 29 januari i år framförde jag och några vänner en konsert i Nyköping som en del av deras gästabudsår – 700-årsjubileet för Nyköpings gästabud 1317. En del av programmet bestod av musik från en mycket märkvärdig bok, vilken också sammanställdes år 1317, och kallas vanligen för Roman de Fauvel. Roman de Fauvel är en satirisk fabel i två delar, skriven av Gervais du Bus 1310 och 1314, men, på grund av den enorma popularitet historien fick, sammanställdes en lyxutgåva 1317 (se bild här intill) som förutom en mängd fantastiska bilder också inkluderade en hel del tonsatta sånger, baserade på delar av texten.

Musiken tros vara skriven av Philippe de Vitry, en av dåtidens främsta tonsättare i Frankrike, och innefattar både enstämmig och flerstämmig musik. Berättelsen är ungefär följande:

Gudinnan Fortuna har, i strid med ”Förnuftet”, gjort åsnan Fauvel till herre över kungahuset. På berättelsens originalspråk (Franska) står bokstäverna i ”F-A-U-V-E-L” för de mänskliga lasterna smicker, girighet, uselhet, variabilitet (nyckfullhet), avund, och slapphet. Fauvel är alltså en inkarnation av de mänskliga lasterna samt är oförnuftig, nyckfull, opålitlig och dominerande. Guds ordning kastas om när mänskligheten låter sig styras av en åsna. Fauvels inverkan på kyrkan har varit katastrofal och Guds lagar har genom korruption överlåtits Roman de fauvel torneringtill de mäktiga i staten.

Fauvel framställs i sitt palats där allt det lyxiga omkring honom – möbler, väggmålningar och annat – tycks vara storartat men är falskt eller framställt genom bedrägeri. De religiösa ordnarna lyder Fauvel och speciellt Tempelriddarna har skämt ut sig genom kätteri och sodomi. I den sekulära världen är de med makt och pengar giriga och despotiska och tycker inte att alla människor är lika mycket värda. Alla klasser och delar av sekulära samhället är korrupta, och världen är utan tvekan nära sitt slut. Författaren avslutar den första boken genom att hävda att han har skrivit den av kärlek till sanning!

Den andra boken inleds med att Fauvel berättar för sitt hov att han tänker gifta sig med Ödets Gudinna, Fortuna, detta för att undgå hennes välkända nyckfullhet – lyckans hjul kan lätt vändas till olycka – och Fauvel vill få kontroll över Fortunas hjul. Fauvel möter Fortuna och förklarar sin kärlek, men blir nobbad. Fauvel gör ett nytt försök genom att recitera en dikt och Fortuna upprepar sin vägran att gifta sig med honom och alla de laster han representerar, hon säger Vade retro Sathana! – ”Gå bort härifrån, Satan!” – varefter Fortuna berättar om hans slutliga undergång. Fortuna föreslår istället att han gifter sig med Högfärden, vilket Fauvel gladeligen accepterar.

Till sitt bröllop bjuder Fauvel bjuder in en mängd gäster till sitt palats – allegoriska figurer såsom ”Otukt”, ”Avund” och ”Hyckleri” – men även en del av Dygderna, såsom “Ödmjukhet”, “Kyskhet”, “Ånger” och “Godhet”, kommer dit (främst för att försöka vräka Fauvel från makten), de undrar dock hur de ska kunna sjunga under dessa vidriga omständigheter.

Dagen efter bröllopet anordnas en tornering där Fauvels hemska horder beskrivs, men även Dygdernas lag där sjungande änglar framträder för att ingjuta kraft och uppmuntran. “Oskuld” omintetgör “Köttslighet” i striden och medan Fauvel ser på fortsätter torneringen. En efter en av dygderna vinner, och “Sanning” tvingar Fauvel och “Högfärd” att lämna platsen. Under allmänt jubel träder Fortuna fram och förutspår att Fauvel kommer falla en dag, men inte förrän han har gjort avsevärd skada. Samtidigt har Fauvel återvänt hem med “Högfärd”, som han skaffar många små “fauvels” med, lika eländiga som han själv.

Författaren förblir orolig över den skada som Fauvel och hans avkomma kommer ge upphov till. Han uttrycker sin oro inför Fortuna, sedan inför jungfru Maria, och slutligen inför Gud, som han ber ska befria oss från Fauvel för evigt.

Försäkrad om att Fauvel faktiskt kommer att möta sin undergång en dag, avslutar berättaren och förklarar att det bästa man kan göra, fram tills dess, är att dricka vin, och avslutar följaktligen med en dryckesvisa – Bon vin doit!

Ungefär en vecka före vår konsert i Nyköping genomfördes presidentceremonin i USA, och det kändes plötsligt som musiken vi skulle framföra – där ett av de första styckena gick under namnet Presidentes in Thronis – blev oroväckande aktuell.

För att följa min historiske föregångares exempel vill jag därför avsluta med att dels säga att jag också skriver av kärlek till sanning – och mycket tyder på att det är genom att hålla oss till sanningen som vi kommer kunna stå emot vår tids Fauvel och hans horder/administration – dels att jag är övertygad om att även vår Fauvel kommer att möta sin undergång, och att vi tills dess gör bäst i att göra som man gjorde för 700 år sedan – Bon vin doit!

Roman de fauvel Bon vin doit

 

Webbyrå mkmedia
Till toppen