Meny

Faktaresistens, forskning och källkritik – Daniel Stighäll


Jag hoppas att alla klimatskeptiker har rätt. Jag hoppas att det vi märker idag i form av stigande havsnivåer och medeltemperaturer, smältande glaciärer och extremväder endast är en naturlig avvikelse som jorden har drabbats av många gånger förr och inte är något att oroa sig över.

Blogginlägg brewhouse.se januari 2016

Jag är dessvärre inte faktaresistent och därför vet jag att det inte är någon konspiration som alla miljötomtar världen över kokat ihop för att – av någon outgrundlig anledning – motverka den ekonomiska tillväxten och utvecklingen världen över.

Konstnärlig forskning är ett ”ungt” forskningsområde och håller i skrivande stund på att utvecklas. Det är svårt att jämföra konstnärlig forskning med andra forskningsområden, men trots att den ska vara praktikbaserad och genomföras av konstnärer genom sina respektive praktiker, så är det ett viktigt inslag i varje doktorands forskarutbildning, oavsett forskningsområde, att koppla sitt arbete till tidigare forskning och vara noga med sin källkritik. Detta inslag är givetvis en självklarhet i andra forskningsområden också. Därför är det oroväckande när man ser indikationer på en trend som ser ner på kunskap, färdighet och klokhet (det vill säga episteme, techne och fronesis som var de kunskapsformer Aristoteles myntade) och det etablerade vetandet som forskning har gett upphov till under historiens gång.

Faktaresistens är ett av 2015 års nyord. Enligt språkrådets nyordslista betyder det ”Förhållningssätt som innebär att man inte låter sig påverkas av fakta som talar emot ens egen uppfattning, som i stället grundas på till exempel konspirationsteorier”. Denna företeelse har blivit allt mer vanlig på senare år och har nu börjat märkas i allt större omfattning på flera olika områden. Detta har också uppmärksammats i media, exempelvis en artikelserie i DN där Heléne Lööw skriver följande:

”Emellanåt utvecklas dessa nätmiljöer till virtuella sekter med faktaresistensen som kännemärke: all form av information som inte styrker den egna uppfattningen avvisas kategoriskt.

Det är i dessa miljöer som konspirationstänkandet frodas och människor successivt börjar uppfatta sig själva som bärare av en sorts ”stigmatiserad sanning”: är du inte med mig är du emot mig – en del av en konspiration, eller naiv, oupplyst, lurad. Ett särskilt språkbruk utvecklas, för att förstärka bilden av att de gör motstånd mot en sorts maktfullkomlig elit – med kodord som ”oppositionell” eller ”alternativ”. Alla samhällsfenomen som ogillas relateras till denna elit eller hemliga konspiratörer.

(…)

Självklart måste etablerade sanningar utmanas och ifrågasättas, men det finns all anledning att tillämpa en hälsosam dos källkritik även mot de alternativa sanningar som flödar förbi på nätet. Särskilt om de kläs i form av konspirationer, och de därmed i realiteten har förvandlats till spegelbilder av vad de säger sig bekämpa.”

Kanske känner ni igen dessa strömningar på sociala medier, kanske har ni kommit i kontakt med detta fenomen på nära håll? Kanske har ni också märkt hur lätt det tycks vara att ”glömma” källkritiken, speciellt för de som inte vill veta av en annan ”sanning” än sin egen? Precis som Lööw skriver så måste etablerade sanningar utmanas och ifrågasättas, och detta sker kontinuerligt inom forskningen. I historiskt perspektiv kan man ge ett brutalt exempel på detta i och med Galileo Galileis upptäckter. Den allmänna världsbilden (läs: kyrkans världsbild) var att solen rörde sig runt jorden, men Galilei kunde bevisa, med sina egentillverkade stjärnkikare, att det var tvärtom, men var tvungen att avsvära sig sina upptäckter då de bröt mot den katolska världsbilden. Så småningom kunde hans resultat styrkas av andra, och den allmänna världsbilden ändrades. Under 2015, drygt 400 år efter Galileis publikationer, kunde man läsa nyheten att en ny planet, som ligger 500 ljusår bort, upptäckts av Nasas Kepler-teleskop, en planet som tycks ha samma förutsättningar till liv som Jorden har. En upptäckt som man kan se som en direkt följd av till exempel Galileis första trevande steg. Längre fram i historien hamnade vi i en liknande situation med Charles Darwins evolutionslära – här var det många som inte kunde förlika sig med att vara släkt med apor utan helst föredrog olika myter där människan var skapelsens krona från första stund.

För att återgå till dagens syn på kunskap och fakta så kan man i samma artikelserie som det förra citatet hämtades från läsa en fortsättning av Anders Mildner:

”Det har aldrig varit lika lätt att få tag på information som i dag. Eller för den delen, att vikta två verklighetsbilder mot varandra. Och det kan så klart te sig paradoxalt att vi i en sådan värld går med stormsteg mot en kultur där fakta ser ut att spela allt mindre roll för människors ställningstagande, men egentligen är det en både logisk och förväntad effekt av det ökade informationsflödet, där var och en kan skapa sina egna sanningar.”

I sin text diskuterar Mildner begreppet sanning som inte längre är vad den varit. Jag har alltid trott att sanningen är såsom saker och ting faktiskt är; det som de senaste vetenskapliga rönen berättar om världen, universum, läkekonsten eller inom vilket ämne som helst som forskning bedrivs inom. Detta har nu förändrat sig:

”Men sanning är heller inget okomplicerat. Det finns en anledning till att det är en tämligen vanlig modern filosofisk hållning att sanning inte är något som existerar, åtminstone inte i singular. Precis där är vi i dag: var och en håller alltmer fast vid sin verklighetsbild och kallar den för sanning. Den mest högröstade vinner och det är denna skrikmatch som nu pågår för fullt, med internet som främsta spelplan och den virala logiken som medel.

(…)

Kanske håller fakta mer och mer på att bli något som närmast betraktas som en renodlad konsumentfråga. Kvalitativ fakta är fakta som bekräftar ens världsbild. ”Sanning” är något som endast svarar mot det man känner.”

Just ”denna skrikmatch” kan man beskåda i skrivande stund, i och med upptrappningen inför det kommande valet i USA. Jag har ännu inte sett en enda bild där Donald Trump inte står med munnen vidöppen och agiterar. Han är dessvärre endast en isbergstopp, det som gömmer sig under ytan finns överallt omkring oss, och är ett tydligt tecken i tiden. Mildner fortsätter:

”Tyckonomin, där starka svartvita åsikter värderas högre än lågmälda insikter, har fått ett enormt genomslag i en nyhetsförmedling som tack vare konkurrensen från realtidsmedierna sätter allt mer fokus på nuet.

(…)

Så, ja, vi står med båda fötterna i en rejäl samtida informations- och kunskapshärveproblematik, tätt sammankopplad med journalistikens kris, de virala mediemekanismerna och hur vi fungerar som människor. Att bringa reda i trådarna kommer inte att vara lätt, men uppgiften framstår allt mer som en av de viktigaste folkbildningsinsatserna inför framtiden.”

När jag ser filmer med mina barn frågar de ofta: ”Är han med de onda eller goda?” varpå man noga får förklara att det alltid finns gråzoner i världen. Kanske är det många vuxna idag som inte fick detta förklarat för sig, eftersom gråzoner inte tycks kunna förekomma? Man måste tydligen kunna sortera in allt – ting, företeelser och människor – i olika fack.

Ett kanske värre problem är att vetenskap och bekräftade forskningsrön inte tycks vara av särskilt stor vikt ens i skolan idag. I debattinlägget Pseudoteorier jämställs med etablerad vetenskap i Svenska Dagbladet påpekas detta:

”Man betraktar vetenskaplig kunskap som ofullständig och omöjlig att belägga och anser det vara ”gammaldags, stelt och småskuret” att förespråka en teori framför en annan. En lärare säger att ”de olika skapelsemyterna eller olika religioners förklaringar är inte fel utan bara olika sätt att se på saken”.

(…)

Vi lever i ett samhälle där det blir allt svårare att urskilja vad vi vet ur den flod av information som sköljer över oss. Medvetna försök görs att undergräva väletablerad kunskap, särskilt när det gäller omdiskuterade frågor som global uppvärmning, vaccin och flyktingsituationen. Det är helt avgörande att lärarna får de redskap som behövs för att träna eleverna att skilja det som vilar på god vetenskaplig grund från spekulationer och desinformation.”

Informationssamhället som vi lever i nu är inte bara av godo, det skapas raskt ett parallellt universum – desinformationssamhället – som är lika lättåtkomligt, i vissa fall mer lättåtkomligt, som den välgrundade faktan. Här uppstår den farliga dumheten. Här tydliggörs också rollen forskning har idag, att motverka denna faktaresistens och de konspirationsteorier som gett upphov till den. Det är dock inte något forskarna klarar att åstadkomma på egen hand; statusen för bildning måste höjas generellt, något som – om man ser till lärarlönerna i grundskolan – inte har varit prioriterat under lång tid.

Just bildningens roll berörs av den sista texten jag vill lyfta fram – Den farliga dumheten har ett högt pris – som också den är inne på företeelsen faktaresistensen:

”Inte bara på sociala medier utan även i stor skala, i trakterna av vårt välutbildade (sic!) land surrar desinformationen. Enögda sanningar vars syfte är att mana till slarv och oreflekterad handling.

(…)

Det är en grannlaga uppgift för ett samhälle att få människor att vilja granska kritiskt. Att känna lust inför det som tar tid. Det är bland annat sånt som humanioran sysslar med: språkvetenskap, filosofi, historia.

Det är här skillnaden syns mellan den utbildade och den bildade. I utbildningsfållorna – de som tjänar syften och har ett avslut – kan man slussa in medborgarna och få avkastning.

(…)

När var femte svensk – så även utbildade – röstar på SD, betalar vi för bildningsföraktet. Den farliga dumheten har ett högt pris. Humanistisk bildning har (hade) bland annat till syfte att skapa intellektuellt rörliga medborgare som kan associera, se konsekvenser och ta individuellt ansvar för en uppfattning.”

Humanism är ett vitt begrepp, men grundläggande för ämnet idag är att det sätter människan och människovärdet i centrum och förenar medmänsklighet och förnuft i en strävan att skapa ett bättre samhälle. Det är tydligt att denna strävan länge har varit eftersatt.

”Att känna lust inför det som tar tid” – även här öppnas ett stort diskussionsområde som jag skulle kunna ägna ett helt blogginlägg åt – när ska vi lämna clickbait-stadiet och ägna oss åt att på allvar utveckla färdighet och klokhet, sådant som tar tid?

Som sammanfattning av denna betraktelse vill jag åter igen poängtera värdet forskningen har i samhället – att motverka faktaresistensen och skrämma fram trollen i solljuset. Det är slutligen min mening att det, i ljuset av dessa texter jag citerat och med den rådande situationen i vår värld idag, behövs en renässans för humanismen.

 

Daniel Stighäll är konstnärlig doktorand i musik vid Luleå Tekniska Universitet med arbetsplats på Brewhouse. Varje månad står Daniel för en betraktelse kring musik och konst i relation till omvärlden.

 

Källhänvisning:

Institutet för språk och folkminnen (den 28 december 2015).
 Lööw, H. (den 29 september 2015). De virtuella sekterna frodas i förvrängda fakta, Dagens Nyheter.
 Amelin, O. (den 9 juni 2009) Det han såg fick inte vara rätt, Forskning och Framsteg.
 Mildner, A (den 7 oktober 2015). Fakta håller på att bli en ren konsumentfråga, Dagens Nyheter.
 Danielsson, U., Moberg, C., Sturmark, C., & Wikforss, Å. (den 11 januari 2016). Pseudoteorier jämställs med etablerad vetenskap, Dagens Nyheter.
 Lundberg, L. (den 28 december 2015). Den farliga dumheten har ett högt pris, Svenska Dagbladet.

Webbyrå mkmedia
Till toppen