Blogg


Välj månad

Kategorier

Idag lyfter vi internationella kvinnodagen!


Idag är det internationella kvinnodagen, en dag som uppmärksammas världen över. De mänskliga rättigheterna borde givetvis vara en självklarhet likaså ett jämställt samhälle. Men runt om i världen är olikheterna brutala. Ett exempel, varje dag gifts 47 000 flickor bort världen över.

1977 beslutade FN om att införa en gemensam internationell kvinnodag och den firas just denna dag. Ett statement som förenar oss alla feminister världen över och här och nu arrangeras mängder av olika events för att lyfta jämställdhet mellan kvinnor och män som en mänsklig rättighet. För oss här på Brewhouse vilar dessa värderingar i vår värdegrund som leder och driver vår verksamhet framåt.

Vi jobbar aktivt för ett jämställt näringsliv och till detta hör att lyfta kvinnligt ledarskap, företagande och entreprenörskap. Idag har vi exempelvis 60 procent kvinnliga entreprenörer inom vår inkubatorverksamhet, näst intill exakt lika många kvinnliga som manliga idégivare i The Brewhouse Award, vi arbetar för att främja en mer jämställd musikbransch, kolla in EQLovesFestival som ett exempel.

Samtidigt speglas verkligheten i t.ex. vårt ungdomsstorband där vi framför allt har killar i bandet idag. För att vi skall lyckas få ett fifty-fifty band krävs det strukturella förändringar, uppdrag och ekonomiska resurser för att skapa skillnad. Vi måste lyfta kvinnliga förebilder, inspirera tjejer att börja spela bas, trummor mm. Här har vi ett viktigt uppdrag framför oss som vi gärna antar med rätt förutsättningar.

Inom startup-världen och framför allt hos riskkapitalisterna ser vi även en tydlig mansdominerad värld. Tänk att endast 1 procent av allt riskkapital i Sverige går till kvinnliga entreprenörer. Hur är detta möjligt år 2018?

Vi bygger vår verksamhet på långsiktiga relationer och ser gärna helt nya gränsöverskridande samarbeten. Ett möte som vi är extra glada för just idag är det mellan Arghavan Agida och Linda Vagnelind. För tre år sedan möttes dessa briljanta konstnärer, kreatörer och entreprenörer i vår jury för The Brewhouse Award. Idag är de tillsammans på Clarion Hotell Post och har vernissage för utställningen Artdom.

Foto hämtad från Clarion Posts inlägg om “En halv duk om frihet” vernissage och utställning.

Arghavan är Goodwill-ambassadör för UN Womens nationella kommitté i Sverige, och använder sig av olika kreativa uttryck för att belysa frågan om just kvinnors rättigheter.

I projektet Artdom har en iransk och en svensk kvinnlig konstnär, okända för varandra, parats ihop. Fem konstnärer i Iran började att måla en halv canvas i temat frihet. Målningarna skickades därefter till Sverige för att bli slutförda av konstnärernas partners, en av dessa är Vagnelind.

Resultatet blev fem unika konstverk som ställs ut under två dagar på Clarion Hotell Post i Göteborg och målningarna kommer att auktioneras ut och även säljas som konsttryck i en begränsad upplaga. För oss här på Brewhouse är det en självklarhet att fira internationella kvinnodagen tillsammans med Arghavan, Linda med flera. ”En halv duk om frihet” är ett projekt så oändligt viktigt för kvinnors rättigheter runt om i världen.

Jag passar på att avsluta med att kika i kalendern och vad som hänt de senaste tio dagarna här på Brewhouse. Karin Hagberg från CSR Västsverige höll workshop på inkubatorn om hållbarhet, Anna von Hausswolff hade prod.rep i Arenan, stor artikel i Två dagar i helgen om entreprenören Cicci Stenborg som sitter hos oss och är Sveriges ledande turnéproducent inom ”humorföreställningar”, Fanny Bergström Buller från Radicle hade workshop runt Business Model Canvas mm.
Jag blir glad, vår verksamhet speglar vår värdegrund.

Idag lyfter vi Alla fantastiska kvinnor hos oss och världen över, vi höjer Allas initiativ som gör världen till en mer jämställd plats att leva och verka på. Alla människor lika rätt!

Vid pennan /

Anna Svensdotter Dimle, Verksamhetschef & Konstnärlig ledare

Läs hela inlägget

Om illusionen av Daniel Stighäll


…it is a game of imagination into which the audience is invited to play with the performers.[a]

I mitten av november gick jag, för första gången någonsin, på figurteater. Det var vid festivalen FIGUR 2017, arrangerat av Frölunda Kulturhus. Företeelsen med figur- och dockteater har ju funnits sedan länge i mitt medvetande (jag växte ju upp med både ”the Muppet show” och ”Anita och Televinken” till exempel), men jag ska erkänna att det inte har varit ett av mina prioriterade områden.

Emellertid ledde mitt besök vid festivalen till en, för mig, fascinerande insikt kring begreppet illusion, och det föranleddes av de föreställningar jag såg. I den första figurerade två (verkliga) personer i pjäsen, vilka spelade var sina roller samt därtill, tillsammans eller var för sig, trakterade olika former av dockor som styrdes med små pinnar eller trådar. Det som inträffade när man som åskådare satt och såg på framförandet – trots att man tydligt såg hur dockspelarna, med hjälp av pinnarna och trådarna, fick dockorna att röra sig – var att man, så att säga, valde att tro på det, eller kanske snarare ville tro på det. Se exempel här: https://youtu.be/rwebDwSL36M


Mitt besök vid FIGUR-festivalen sammanföll dessutom med att jag, tillsammans med min ensemble Serikon (www.serikon.org), just avslutat en serie musikteaterföreställningar som pågick under 2017.

Det var en föreställning av Adriano Banchieri från 1598 – La pazzia senile – eller ”den senila galenskapen” som den skulle hetat på svenska, vilket är en så kallad madrigalkomedi, en term som uppfanns i musikhistoriska kretsar under 1900-talet. Madrigalkomedi var en mycket populär musikteaterform med en kort men intensiv levnad i Italien mellan ca 1590-1630.

Den insikt jag kom fram till i och med FIGUR-festivalen var att figurteater och madrigalkomedi arbetar med liknande verktyg men framför allt mot samma mål – att uppnå illusionen – och jag började samtidigt reflektera över hur detta går till samt vad som gör den trovärdig.


Madrigalkomedins föreställningsform är speciell på så vis att en ensemble med sångare och instrumentalister framför en samling sånger vars text beskriver en rad händelser och situationer vilka tillsammans utgör en hel teaterpjäs. Denna ensemble står dock gömd bakom en skärm eller en kuliss (se bild), samtidigt som en eller två mimartister agerar det som beskrivs i sångernas texter framför skärmen. Ytterligare en aspekt som utmärker madrigalkomedierna är att dess karaktärer i de flesta fall är hämtade från den gamla, italienska gatuteaterformen commedia dell’arte. Dessa karaktärer – såsom Pantalone, Burattino, Dottor Graziano, ”det unga kärleksparet” och några till – är verkligen starka karaktärer med mycket framträdande personligheter som alla åskådare kan relatera till. Några av dessa commedia-karaktärer mimas med halvmask över ansiktet. I en intervju med Carlos Garcia Estevez – en framstående mim-expert, specialiserad på just commedia dell’arte och maskteater – säger han följande:

The masks of Commedia dell’Arte are an archetypical reference that is recognizable in a universal way and therefore they are an apt gateway for the audience to enter this three dimensional universe. This archetypical reference has permanency for our time.[c]

Samtidigt med madrigalkomedierna uppstod även de första operorna, och för någon som är hyfsat bekant med opera så är det tydligt att opera och madrigalkomedi inte är samma sak. I de tidiga operorna är handlingen hämtad från en antik myt, de medverkande karaktärerna är inga ”karikatyrer” på vanliga människor utan gudar eller halvgudar, aktörerna både sjunger och agerar på scen för att ta några exempel. Om vi idag är mer bekanta med operan som musikteaterform, så var nog dåtidens människor desto mer bekanta med den folkliga musikteater som madrigalkomedin liknar.

För att spåra frågorna jag tog upp tidigare – hur detta går till samt vad som gör illusionen trovärdig – så får vi börja från början: Som en följd av ett föregående delprojekt i mitt doktorandarbete hade jag intresserat mig för musiken till La pazzia senile men samtidigt uppfattat det som att något saknades när den framfördes i enbart ett konsertant sammanhang. Jag blev då medveten om att Adriano Banchieri själv – alltså han som skrev både texten och musiken till La pazzia senile – i en annan liknande publikation hade givit instruktioner till hur hans madrigalkomedier skulle iscensättas. I dessa instruktioner ger han en rad mycket konkreta och handfasta råd till hur detta bör gå till. Exempelvis att man bör genomföra föreställningen i ett rum som inte är för stort men inte heller alltför dämpat, för att sångarna och instrumenten ska höras på bästa sätt. I hörnet av rummet placeras ett par mattor samt en skärm, eller kuliss, bemålad med en stadssiluett. Bakom skärmen ställer man bänkar för sångarna, vilka sitter vända mot publiken, och bakom dessa en instrumentalensemble med lutor, cembalo och andra instrument. Sångarna och aktörerna (dvs mimartisterna) ska kunna musiken väl för att vara förberedda på alla oväntade vändningar och – inte minst! – olika dialekter. Sångarna sjunger från noter, medan Gli Recitanti, det vill säga mimarna ”…devono imparare quello gli tocca alla mente, (per essere apparente) cavandone le copie dal seguente originale, & con ogni prontezza a luoco & tempo accompagnare la Musica. Et sara anco necessario uno non interessato, che aiuti gli Cantori, & Suonatori, & Recitanti, (occorrendo.)[d]”, det vill säga: ”mimarna” bör lära sig stycket utantill, (eftersom de är synliga) från en kopia av originalet [av musikteaterstycket] och vara beredda att följa [eller ”ackompanjera”] musiken med avseende på plats och tid [tempo].

Detta citat innehåller några nyckelord för mitt resonemang, exempelvis att mimartisterna – som kan ses som denna föreställningsforms soloartister – ska ackompanjera musiken, och inte tvärtom. Mimarna ska dessutom befinna sig på rätt plats vid rätt tid eller tidpunkt. Men tempo – dvs tid – kan i detta sammanhang även avse tajming, som är av stor betydelse i den här typen av produktion.



Utifrån Banchieris instruktioner började vi bygga upp föreställningen, först med ett par dagar musikrepetitioner följt av sceniska repetitioner, sedan generalrepetition och slutligen föreställning. Vi utgick från originalmaterialet som enbart bestod av ett partitur sammanställt av de tre sångstämmorna. Denna begränsade information skulle ändå visa sig räcka till att få ihop hela föreställningen, just för att rollfigurernas starka karaktärer visade oss vägen. Under denna process noterade jag utvecklingen av arbetet och karaktärerna, vilket kan sammanfattas på följande sätt:

1.     Musikrepetitioner: Texten gav musiken impulser till karaktärerna; både karaktären på musiken samt föreställningens karaktärer (rollfigurer). Medan vi arbetade med musiken, påverkade textens karaktärer musikens framförande och ”pekade” i en specifik riktning.

2.     När vi väl kommit underfund med karaktärerna som fanns i texten, och låtit dem påverka hur musiken framfördes, märkte man att musiken i sin tur förstärkte karaktärerna ytterligare. De olika rollfigurerna hade sina egna musikaliska uttryck, vilka också varierades beroende på vad figuren gjorde i de olika musikstyckena. Detta för att Banchieri, som skrev både text och musik, hade ett visst teatraliskt uttryck i åtanke för de olika sångerna.

3.     Sceniska repetitioner: Aktörerna/Mimarna erhåller och reflekterar impulserna kring karaktärerna som är inbäddade i text och musik. Aktörerna kunde lyssna till musikerna och reagera samt agera på vad de hörde.

4.     Mimarnas agerande på karaktärerna studsar tillbaka till musikerna som i sin tur reagerar på vad de ser – härigenom interagerar det sceniska och musikaliska.

5.     Generalrepetition: Detta var första dagen som scenografin introducerades i det sceniska arbetet; scenografin ”agerar” och skapar ett slags rum vilket ytterligare bidrar till att fokus hamnar på mimarna. Föreställningen går från att först likna ett slags konsertant framförande av en serie sånger, till att sedan bli ett imaginärt rum som bebos av de märkliga, överdrivna rollfigurerna i berättelsen.

6.     Föreställningen: Tajmingen och agerandet av mimarna till musiken och texten skapar illusionen av att det är rollfigurerna/karaktärerna som framför orden och melodierna, och inte att det kommer från musikerna som står bakom skärmen.



Med andra ord; Mimarna kanaliserar det musikerna producerar; kvalitén av detta samarbete och av det konstnärliga resultatet är av största vikt för att illusionen ska kunna uppstå, men är ingen garanti för att det sker. Illusionen är alltså inte nödvändigtvis liktydig med det konstnärliga resultatet, utan uppstår på ett högre plan; en spinoff-effekt.

För att åter igen jämföra med opera – madrigalkomedins mer rumsrena, avlägsna, släkting – så försöker man där efterlikna olika karaktärer på ett realistiskt vis (trots att dessa karaktärer kan vara gudar eller mytologiska väsen), medan commedia-karaktärerna med all önskvärd tydlighet är överdrivna, groteska eller patetiska. Commedia dell’arte är sprunget ur det karnivaliska[e] och är därigenom väsenskilt med det humanistiska, neoplatoniska idealet som genomsyrade de första operorna. Samtidigt, just genom överdrivenheten, så ger commedia-karaktärerna upphov till stark igenkänning hos alla åskådare – karaktärerna pekar tydligt i en viss riktning – vilket gör att illusionen kan uppstå. Öronen hör sångens och instrumentens teatraliska röster, ögonen ser figurerna agera (läs: mima) och hjärnan väljer att tro på illusionen, följa med i riktningen som karaktärerna i texten, musiken och mimen pekar åt.

Det finns gott om detaljer att gå på djupet med i det här ämnet, exempelvis de individuella insatser som ingick i föreställningen – såsom de teatraliska rösterna hos sångare och instrumentalister eller hur halvmaskerna påverkar med mimarnas agerande – hur de genomfördes och vad de betydde för helheten, men jag väljer att avsluta här för tillfället och ber att få återkomma om detta. Istället återkopplar jag igen till Carlos Garcia Estevez som får avsluta med några ord om vad som ändå är viktigast i skapandet av illusionen – åskådarnas fantasi. I citatet beskriver Estevez hur aktörerna väcker publikens fantasi med hjälp av maskerna. Men jag anser att masken bara är ett av flera möjliga ”interface” mellan en aktör och publik. Interface kan översättas med ”gränssnitt”, men även med ”samspel” och ”samverkan”, eller ” … utformningen av en viss förbindelse mellan olika objekt”[f] och använder man detta vidare begrepp så blir det tydligt att denna förbindelse även kan utgöras av andra sorters verktyg, hjälpmedel eller instrument:

The actor can, in an empty space, suggest and make us believe we are in a concrete location, one that is already constructed architectonically with concrete directions, depth and perspective. The mask helps the audience enter this theatrical dimension, which is able to show the reality of things in a way that we could not or did not see before, as poetry does with verses and images. I like to think that the mask performer is like an architect of the imagination.


[a] Citat ur Chaffee & Crick (2014) The Routledge Companion to Commedia dell’Arte, s. 180.

[b] http://www.frolunda-kulturhus.se/figur/figur-2017

[c] s. 137 i The Routledge Companion to Commedia dell’Arte, Chaffee & Crick (2014).

[d] Hämtat ur förordet till La prudenza giovenile av Adriano Banchieri (1607).

[e] Såsom är beskrivet av Bakhtin (1984) i Rabelais and his World.

[f] https://sv.wikipedia.org/wiki/Gränssnitt

Läs hela inlägget

Formfredag


Inom vårt treåriga EU projekt, Creative Growth and Cultural Divercity, fokuserar vi på sociala innovationer och socialt entreprenörskap och att skapa nya modeller, kommunikationskanaler och arbetssätt för att stimulera större mångfald till vår verksamhet.

I december genomfördes en första pilot i en ny process som vi kallar Formfredag där vi utgår från färg, form och design som inkluderande metod. Vi löser olika utmaningar med stöd av dessa tre element.

FormFredag arrangeras en gång i månaden för våra entreprenörer och deltagarna får även möjlighet att diskutera och få feedback på t ex en  logotyp, produkt, folder, skivomslag, ett företagsnamn eller något annat ur ett designperspektiv. Högt/lågt, stort/litet, fult/snyggt, rött/blått, digitalt/analogt och allt däremellan är välkommet.

Vi har bara ett krav, för att delta skall entreprenörerna ta med sig ett arbete eller en skiss, som alla kan titta på och diskutera kring tillsammans.

Jörgen Nordqvist ansvarar för utvecklingen av FormFredag och andra kreativa processer inom EU projektet.  Förutom att Jörgen arbetar på Brewhouse är han även Design Director i sitt egna bolag Kodex.

Läs hela inlägget

Intervju med Rexius Records


 

Rexius Records är ett av startupbolagen inom Brewhouse Inkubator. Möt en av grundarna Magnus Torstensson, som berättar som om sig själv, passionen för entreprenörskapet, musiken och hur det är att sitta på Brewhouse.

Rexius Records är ett nyskapande skivbolag med en innovativ affärsmodell som har sitt fäste i Brewhouse. Här har de en kontorsplats på inkubatorn och en studio på tredje våningen. Magnus berättar att han och grundaren Mattias Rexius har varit vänner sedan barndomen och växte upp tillsammans i Landvetter.

”En mix av olika personligheter skapar ett inspirerande företag, med ett driv och hopp om framtiden, som värnar om passionen till musik och relationen till artisterna.”

2013 blev drömmen om Rexius Records verklighet och ett år senare lämnade Magnus sin kärnkraftskarriär bakom sig för att testa ingenjörskunskaperna inom musikbranschen.

”Vi satsar ganska brett när det kommer till genre men de artister vi jobbar med är alltid drivna och vill nå nästa nivå. När vi signar artister letar vi efter driv och ambition. Musiken är såklart alltid central men tidigare nämnda faktorer är egentligen avgörande för huruvida artisten kommer att lyckas eller inte.”

Rexius Records har en finansieringsmodell som möjliggör att signa artister i ett tidigt skede av deras karriärer.

”Som artist är du medfinansiär i ditt projekt vilket innebär att du får behålla mycket större del av kakan. Klassiska skivbolagsdeals betyder ofta att skivbolaget gör hela investeringen och därför får hela, eller i alla fall den största, delen av kakan.

”Vi tror att det skapar ett större incitament till att jobba hårt om både vi och artisten påverkas när det går bra respektive dåligt. Vi är ju ganska projektorienterade så vi signar inte en artist på fem år, utan vi signar ett projekt i taget. Det är en väldigt liten risk för artisten att jobba med oss och om projektet inte går som man har tänkt sig, så är man inte fast i några optioner eller kontrakt som man måste slutföra.”

Det föll sig ganska naturligt att Rexius Records hamnade på Brewhouse. Det är en plats för musiker och andra kulturarbetare som har liknande värderingar och passioner.

Magnus menar att inkubatorprogrammet var och är en väldigt nyttig process för nystartade entreprenörer. Det erbjuder ett sammanhang och ett stöd från andra personer i liknande situationer.

På Brewhouse har de fått stöd och möjlighet att knyta kontakter samt fått hjälp att driva sitt bolag framåt.

”Brewhouse har haft en väldigt stor roll för oss i vårt företagande. Det har betytt mycket att någon trodde på oss från första början”, säger Magnus.

Han tipsar även om att samarbeta med andra och inte se folk som konkurrenter utan som samarbetspartners. ”Vi ser inte andra skivbolag som konkurrenter, man har bara olika roller.”

Magnus berättar om när Norman Fearrington, som bland annat har varit Tina Turner’s trummis, dök upp i deras studio genom en kontakt på Brewhouse. ”Han testade Mattias på musikteori; ’Can you give me a G chord… D minor… D diminished…’ och där satt jag och såg hur nervös Mattias blev men ändå lyckades jäkligt bra. Han är ju svinduktig på gitarr! Norman, en stor amerikansk man, började nicka lite och log sedan. Det är ett ganska fint minne.”

Vi går vidare till att prata om hur det är att starta eget företag. Friheten att forma sitt liv på det sätt man vill samtidigt som man får göra det tillsammans med människor som man trivs med.

”Det känns inte som att man går till jobbet, det gör det aldrig. Det känns bara som att det är en del av mitt liv, ett liv som jag själv styr över.”

”Om 10 år fortsätter Rexius Records att ta artister till nästa nivå på smarta sätt. Skillnaden är att vi gör det för många fler, i alla skeden i en artists karriär och i alla delar av världen. Åh andra sidan, nu när jag tänker efter så känns det som att vi lika gärna skulle kunna vara där redan i år”, säger Magnus med ett skratt.

Rexius Records: www.rexiusrecords.com/

Läs hela inlägget

Med siktet på trygg träning


Vinnarna The Brewhouse Award 2017. Safe Steps till höger.

En reflexväst med inbyggt överfallslarm. Det är idén bakom projektet Safe Steps, som prisades den 19 januari på galafinalen av The Brewhouse Award. Nu ställer initiativtagarna in siktet på ett tryggare samhälle.

18- och 19-åringarna bakom projektet Safe Steps bubblar av entusiasm, minuterna efter att de gått av scen. Hanna Sandberg, Albert Nyblom, Ella Brax, Alice Dahlemar och Emelie Nordenberg pluggar fortfarande på gymnasiet. Affärsidén kom ur just en skoluppgift om samhällsproblem.

– Vi har sett ökningen av överfall i brottsstatistiken och kvinnors utsatthet, redan innan #metoo. Att bli överfallen i löpspår ska inte behöva hända. Vi vill inte bara tillverka västen utan också sprida information om kvinnors utsatthet på längre sikt, tills att reflexen inte längre behövs, säger Ella Brax.

Affärsidén är en träningsväst med insytt överfallslarm och snygga reflexdetaljer. Med denna ska alla känna sig trygga i motionsspåret.

– Man ska kunna träna när man vill. Vinterhalvåret medför en begränsning. Det finns ett hål på marknaden, säger Ella Brax, som själv tränar löpning i Skatås motionsspår.

– Mamma är jätteorolig om kvällarna och väntar på att jag ska höra av mig. Det handlar inte bara om ens egen säkerhet, utan också om ens anhöriga och alla som bryr sig om en, säger Ella Brax.

Inför framtagandet av västen har de intervjuat omkring 600 löpare. De ställde sig i Slottsskogen och frågade motionärer som sprang förbi, och har också publicerat två enkäter i löpargrupper på Facebook.

Albert Nyblom har själv erfarenhet av att råka illa ut. För ett år sedan skulle han ta en genväg hem genom en gränd. Där blev han nedslagen och rånad.

– Det är något som inte stämmer i samhället och vi måste göra något åt det, säger han.

Med vinstpengarna på 50 000 kronor ska de fortsätta utveckla affärsidén. Tankar de har är att bygga in en gps i västen och koppla den till en slags sms-funktion. Förutom pengarna, är också erkännandet en stor vinst.

– Det är fantastiskt att stora företagare och entreprenörer tror på vår idé lika mycket som vi gör. Bara det är en sådan boost och gör att vi vill fortsätta, säger Ella Brax.

Läs hela inlägget

Välkommen Ung Handlingskraft som partner till The Brewhouse Award!


För andra året i rad bidrar den ideella föreningen Ung Handlingskraft med ett fantastiskt pris. Vinsten ger hen möjlighet att komma vidare med sin idé under sommaren 2018. Vinnaren skall vara under 25 år och får dels pengar cash dels affärsstöd och coachning och mycket annat.  Vi mötte verksamhetsledaren Julia Hult och ställde ett par snabba frågor.

Vem är du och vem eller vilka representerar du?
Julia Hult heter jag och driver Ung Handlingskraft som genomför utbildningar och uppdrag så att ungas drivkrafter utvecklas och används i samhället. Vi har valt att satsa på ung drivkraft då vi helt enkelt är övertygade om att unga har både vilja, möjlighet och engagemang att förbättra världen. Vi är en icke vinstdrivande organisation som arbetar framförallt inom områdena Ungt Förebildskap och Ungt Socialt Entreprenörskap och vi väljer att lägga de överskott vi får på att ge ännu fler unga en chans att utvecklas och förändra samhället, om än ett litet steg i taget.

Varför engagerar ni er i The Brewhouse Award?
Att engagera sig i the Brewhouse Award är klockrent för oss. Tävlingen har ju till och med egna kategorier i TVÅ av de områden som vi brinner för, nämligen ”Av och med Unga” och ”Socialt Entreprenörskap”. Att då kombinera dessa kategorier och ge ut ett specialpris för unga inom socialt entreprenörskap blev ganska så självklart för oss. Vi var med även förra året, och då gjorde juryn ett strålande arbete och gav oss en fantastisk pristagare, nämligen Annie Simlund och hennes idé ”Hand till hand” som utvecklades tillsammans med oss under sommaren.

Vad innebär vinsten från er?
Vinsten från oss är ett stipendium till ett värde av 25.000kr. Först får deltagaren 15.000 kr i rena cash för att kunna utveckla och genomföra den idé de tävlade med. Dessutom får vinnaren under sommaren coachning, kontorsplats, affärsutvecklingshjälp, nätverk och framförallt en fantastisk förebildscommunity av andra unga som vill förbättra världen och
som stöttar och hjälper till så mycket de kan.

Vad hoppas ni få ut av vårt samarbete?
– Förra året fick vi ut mer än vad vi hoppades på ifrån samarbetet med Brewhouse och The Brewhouse Award. Då vi står för att utveckla och utbilda unga och att dessutom ge dem möjligheter till att kunna genomföra sina egna idéer som på olika sätt förbättrar samhället var tävlingen så klockren för oss. Tävlingen hjälper oss att hitta dessa drivna, grymma unga med egna idéer och en vilja att göra något av dem. Vi är själva ett gäng galna entreprenörer med en stor passion för att göra en skillnad i samhället och The Brewhouse Award känns som en partner med liknande värderingar och tankar som Ung Handlingskraft, avslutar Julia,

Tack Julia, vi ses den 19 januari då det är stor galafinal hos oss.

Läs hela inlägget

Pitcha dig till vinnare


The Brewhouse Award trappas upp till final. Tisdagen den 9 januari ska alla finalister pitcha sina idéer inför juryn, som sedan fattar beslut om vilka som tar hem prispengarna i vår årliga idé- och innovationstävling. Med hjälp av pengarna ska idéerna bli verklighet. Vinnarna presenteras under The Brewhouse Awards galakväll fredagen den 19 januari.

För att hjälpa finalisterna på traven, samarbetar Brewhouse med Snacka Snyggt Retorikbyrå. I tre delar, som publicerats i Brewhouse sociala medier under november och december, tipsar Pontus Christoffersen om hur du kan få en publik att fatta intresse för just din idé.

Så, är du finalist? Ta chansen att vässa din presentation till max. Här nedan samlar vi filmerna. Snart hettar det till. Stort lycka till!

Del 1:

Pitchskolan del 1

Brewhouse presenterar: PitchskolanPitchen är en viktig del i entreprenörskapet och många upplever det lite svårt. Vi har tagit hjälp av en retorikexpert på Snacka Snyggt Retorikbyrå. I tre delar ger Pontus Christoffersen tips på hur du kan få en publik att fatta intresse för just din idé.Ta chansen att vässa din presentation inför The Brewhouse Awards stora pitchdag den 9 januari 2018. Snart hettar det till.

Publicerat av Brewhouse den 24 november 2017

 

Del 2:

Pitchskolan del 2

Pitchskolan – del 2Pitchen är en viktig del i entreprenörskapet och många upplever det lite svårt. I tre delar ger Pontus Christoffersen från Snacka Snyggt Retorikbyrå tips på hur du kan få en publik att fatta intresse för just din idé.Ta chansen att vässa din presentation inför The Brewhouse Awards stora pitchdag den 9 januari 2018. Snart hettar det till.

Publicerat av Brewhouse den 1 december 2017

 

Del 3:

Pitchskolan del 3

Pitchskolan – del 3Pitchen är en viktig del i entreprenörskapet som ibland upplevs lite svårt. I tre delar ger Pontus Christoffersen från Snacka Snyggt Retorikbyrå tips på hur du kan få en publik att fatta intresse för just din idé.Ta chansen att vässa din presentation inför nästa veckas pitch till Brewhouse Inkubator och The Brewhouse Awards stora finaldag den 9 januari 2018. Snart hettar det till.(psst, se del 1 och 2 på Brewhouse Facebooksida)

Publicerat av Brewhouse den 8 december 2017

 

Läs hela inlägget

Vagnelind tar sin “kreativa playknapp” till The Brewhouse Awards finalgala


Vagnelind är konstnären som har gjort sig ett namn genom att måla live och upp och ner. I bagaget har hon både galor och porträtt av kändisar. Men synen på den egna konsten är mindre spexig och mer komplex.

Det är en sprudlande person som ropar ”kom in” genom dörrspringan på Majorsgatan i Göteborg. Det är här konstnären Vagnelind spenderar sina i bland alldeles för långa arbetsdagar. Familjen, som bor ett par kvarter bort, får ringa hem henne de gånger hon fastnar bland färg och penslar. Vagnelinds liv har alltid varit konstnärligt, men handlar inte bara om konst.
– Det hade lika gärna kunnat bli teater eller fotografi, men jag valde konsten som uttryckssätt. Utgångspunkten ser jag som samma; friheten att uttrycka sig, säger hon.

Yoga är en betydande del i Vagnelinds liv, som har en plats även i studion. I taket sitter krokar som nyfikna besökare brukar undra över. De är till för mer komplexa positioner.

Direkt innanför galleriets glasbeklädda vägg som vätter ut mot gatan hänger tavlor som knör och samsas från golv till tak. För Vagnelind är skaparprocessen en betydande del av det slutgiltiga konstverket. Därför är den här platsen en viktig del i konstnärsskapet. Det är inte sällan som kunder i galleriet blir inbjudna till den angränsande studion för att ta del av den kreativa process som pågår.
– En stor del av mitt tänk är att folk ska få inblick i den kreativa processen, det ska vara äkta, säger hon.

Vagnelind släpper in färg i livet genom konsten, men resten av tingen i vardagen är svartvita. I familjens smakfullt inredda lägenhet mixas tidens tand med moderna inslag och stilsäkra designklassiker. Allting är i gråskala, förutom barnens rum – där får barnen gå loss som de vill.
– Just när man jobbar med färg hela tiden är det skönt att ha det avskalat hemma, säger hon.

Det finns en medvetenhet i hur kommersiellt Vagnelinds varumärke får kännas. Viljan att undvika det kommersiella kommer från konstnärens bakgrund som kläddesigner. Då handlade det om stora produktioner. Nu, när Vagnelind styr själv, vill hon bort från det tänket. Men erfarenheten är något hon värderar.
– Att tänka kollektioner och business har hjälpt mig mycket, men det har också gett mig insikter i vad jag vill med mitt konstnärskap, säger hon.

Karriären tog ett rejält språng 2013 när Vagnelind ställde ut i Malmö i samband med Eurovision Song Contest. I dag känner konstnären att hon står vid ett vägskäl. Varumärket har börjat växa upp och med det har konstnärskapets personlighet börjat träda fram.
– Jag är fortfarande trevande. Jag letar fortfarande efter vad som är mitt och vad som är jag, men jag är på god väg och jag kommer att vara smalare i det jag gör om två år.

2015 började Vagnelind livemåla tavlor på olika event. Första gången var i Berlin, där hon målade tre tavlor upp och ner inför 250 personer. Efter det har hon tagit samma koncept till både Brewhouse, Kulturkalaset och olika galor, fast inte alltid upp och ner.
I januari är det dags igen, på The Brewhouse Awards prisgala. Kanske blir det sista chansen att få uppleva Vagnelinds livekonst.
– Det har varit en rolig resa, men jag har alltid känt att livemålandet kan skada mitt varumärke eftersom det handlar om så förenklade bilder. De som ser mig måla live kan tro att det är vad jag är som konstnär.

Familjen har lagt mycket energi på att få lägenheten som de vill ha den. Ett av favoritljuden hemma är knarret i köksluckorna.

Engagemanget för andra konstnärer och nyfikenheten för andra kreativa former än den egna gör att Linda Vagnelind också sitter i juryn för The Brewhouse Award. Tillsammans med ett fyrtiotal andra experter inom kreativa områden hjälper hon nya kreatörer att få chansen att förverkliga sina idéer och hitta sin grej.
Genom mångfalden av uttryck som ryms inom galleriets väggar framställs en mångsidig kreativitet. Tusch, kol och snabbhet är ett sätt att arbeta, medan färg, historia och tid är ett annat. Det ger olika uttryck med samma skapare som avsändare. Vagnelind jobbar gärna med flera verk samtidigt för att kunna använda sig av energin som variationen ger.
– Det är kul att jobba med en målning i taget också, men man väcker någonting speciellt när man arbetar med flera historier på samma gång.

Att väcka någonting är också något som hon omnämner som sin kreativa ”playknapp”. Förr var resande och det hon kallar för ”bildknarkande” en stor inspirationskälla, medan hon i dag i stället behöver fokusera på att filtrera alla intryck som snurrar i huvudet. Vagnelind är på ständig jakt efter det som är renodlat och eget.
– Jag tror mer att det är jobbiga saker än bra saker som påverkar en. Efter att min mamma gick bort för några år sedan bestämde jag mig för att använda kraften som kom ur sorgen. Man får fasiken lära sig att använda den, för den kommer inte gratis, säger hon.

En annan kraft är kämparglöden, som Vagnelind anser behövs i en bransch där män tillåts ta en annan plats än kvinnor.
– Ett exempel är att jag i början ofta fick frågor kring rollen som mamma. Jag är inte mamma på jobbet och vill hellre prata om min passion i att måla. Jag tror man måste vara extra tydlig som tjej i vad man står för och vem man är. Den utmaningen gör att jag känner mig stark och peppad. Jag tänker som Håkan Hellström, jag ska fan visa dem, säger hon.


The Brewhouse Award och auktionen

Brewhouse samarbetar med Jontefonden i årets finalgala av The Brewhouse Award. Nytt för i år är att Vagnelinds målning, som målas live under galakvällen den 19 januari, auktioneras ut till högstbjudande för att sedan hänga i Ronald McDonald Hus i Göteborg. Pengarna går oavkortat till Jontefonden och deras arbete med utsatta familjer. Under en ceremoni kommer målning att hängas upp i Ronald McDonalds hus under våren där donatorn självfallet bjuds in. En plakett med donatorns namn kommer att sitta vid målningen.

Vill du buda?
Förhandsbud läggs på gala@brewhouse.se fr.om. 20 december t.o.m 19 januari kl. 19:00. Utgångsbudet är 10 000 kronor. Vänligen skriv fullständiga kontaktuppgifter samt budsumma. Följ budgivningen på www.brewhouse.se.
För telefonbudgivning under auktionen vänligen meddela gala@brewhouse.se senast kl. 18:30 den 19 januari. Du kan givetvis också buda på plats under själva galan. Auktionen startar ca. kl. 21:00. Auktionsvinnaren / donatorn kommer att tillkännages offentligt, om inte annat önskas.

Läs hela inlägget

Brewhouse i unikt samarbete med Ronald McDonald Hus


Trygghet i en kaotisk tillvaro. Det erbjuder Ronald McDonald Hus familjer som drabbats av sjukdom. I årets The Brewhouse Award doneras konstnären Vagnelinds målning, som livemålas under galafinalen den 19 januari, till huset i Göteborg.
– Konsten skapar en känsla av att vara hemma, säger Bodil Frölén, verksamhetschef på Ronald McDonald Hus Göteborg.

När vardagen är långt bort tar vi hemmet lite närmare” är essensen i Ronald McDonald Barnfonds vision. Stiftelsen verkar för att göra livet lättare för svårt sjuka barn och deras familjer. I samband med behandlingar på landets sjukhus, erbjuder Ronald McDonald Hus en hemlik miljö. Där kan familjen bo tillsammans under tiden som barnet behandlas på närliggande sjukhus.
– Det handlar mycket om mötena, säger Bodil Frölén. De får bearbeta vad de går igenom tillsammans med andra.

Ronald McDonald Hus Göteborg. Här bor det årligen uppemot 700 familjer under både korta och långa behandlingsperioder.

Ronald McDonald Hus Göteborg ligger intill Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Sedan en omfattande utbyggnad har de nu plats för 41 familjer åt gången. Familjerna möts över diagnosgränserna. I vissa fall handlar det om hjärtsjukdomar och cancer, i andra fall om akuta olycksfall.
– Senast imorse pratade jag med en mamma, som berättade om betydelsen av att träffa andra. Många säger att de hittar vänner för livet här, säger Bodil Frölén.

På årets galafinal av idé- och innovationstävlingen The Brewhouse Award samarbetar Brewhouse med Ronald McDonald Hus. Nytt för i år är att målningen, som målas live av konstnären Vagnelind under galakvällen den 19 januari, auktioneras ut till högstbjudande för att sedan doneras till Ronald McDonald Hus. Där ska den sprida glädje i familjernas annars påfrestande tillvaro. Pengarna går oavkortat till Jontefonden, som också verkar för att sätta guldkant på sjukdomdrabbade familjers vardag.

Målningen kommer att sättas upp under en ceremoni, dit auktionsvinnaren bjuds in. En plakett med donatorns namn kommer att visas vid konstverket.
Varför ska man buda, tycker du?
– All välgörenhet som underlättar och gör gott för familjer som har det svårt, gör ju väldigt gott i hjärtat. Det värmer. Många fler kommer att ha glädje av målningen än om du skulle behålla den själv, säger Bodil Frölén.
Vilken betydelse har färg och form i en svår tid?
– Vi har en del konst i huset. Den skapar en känsla av att vara hemma. Kreativitet kan hjälpa.

Ronald McDonald Hus
Bakgrund: Fred Hill, vars femåriga dotter Kim drabbats av cancer, ville skapa möjligheter för familjer att få vara nära sina svårt sjuka barn i en hemlik miljö nära sjukhuset. Visionen blev verklighet år 1974, då det första huset stod klart. Stiftelsen har funnits i Sverige sedan 1990. I dag finns Ronald McDonald Hus på fem platser runtom i Sverige; Göteborg, Huddinge, Lund, Linköping och Uppsala.
Aktuellt: I årets The Brewhouse Award kommer målningen, som livemålas av konstnären Vagnelind under galakvällen den 19 januari, auktioneras ut till högstbjudande för att sedan doneras till Ronald McDonald Hus. Pengarna går oavkortat till Jontefonden. Målningen kommer att sättas upp under en ceremoni där auktionsvinnaren bjuds in. En plakett med donatorns namn kommer att sitta vid konstverket.

Vill du buda?
Förhandsbud läggs på gala@brewhouse.se fr.om. 20 december t.o.m 19 januari kl. 19:00. Utgångsbudet är 10 000 kronor. Vänligen skriv fullständiga kontaktuppgifter samt budsumma. Följ budgivningen på www.brewhouse.se.
För telefonbudgivning under auktionen vänligen meddela gala@brewhouse.se senast kl. 18:30 den 19 januari. Du kan givetvis också buda på plats under själva galan. Auktionen startar ca. kl. 21:00. Auktionsvinnaren/donatorn kommer att tillkännages offentligt, om inte annat önskas.

Läs hela inlägget

Brewhouse i unikt samarbete med Jontefonden


Jontefonden sätter guldkant på sjukdomsdrabbade familjers vardag. I årets finalgala i The Brewhouse Award den 19 januari 2018 doneras målningen, som livemålas av konstnären Vagnelind, till Ronald McDonald Hus. Pengarna går oavkortat till Jontefonden.
– Som auktionsbudare har du en fantastisk chans att göra nytta på riktigt, säger Jontes mamma Gunilla Ivarsson.

För två år sedan gick 15-årige Jonathan ”Jonte” Ivarsson bort i väntan på nya lungor. Under tiden grundade familjen Jontefonden, en stiftelse för barn och unga som väntar på eller har genomfört en transplantation. Målet är att skapa guldkant och glädje i vardagen för utsatta barn, syskon och föräldrar.
– Vi håller familjen under armarna, så att de vet att vi finns. Vi ser inga begränsningar på vad vi kan göra, eftersom ingen gjort det här tidigare. Det känns otroligt bra att få vara med att stötta och hjälpa. Det är så tufft, säger Jontes mamma Gunilla Ivarsson.
Hur orkar ni?
– Arbetet väcker såklart många minnen, men är också läkande. Det både ger och tar energi. Vi stod på donationslistan i tre år och vet hur tankarna går. Vi vill dela med oss av våra erfarenheter, även om alla berättelser är olika.

Från Jontefondsgalan i november 2017. “Vår slutambition i Jontefonden är att det inte ska finnas någon donationslista” säger Jontefondens Gunilla Ivarsson. Foto: Lisa Barryd/Lisa Forsell.

Jontefonden kan ge bidrag till resor, aktiviteter, festligheter och annat, som stärker familjers annars påfrestande tillvaro. Barnen får önska sig vad de vill så länge det är genomförbart och skapar glädje här och nu.
– Det handlar både om det lilla och stora. Vissa familjer har aldrig varit på semester, för att barnet kanske är fött sjukt. Ibland handlar det om fjällen och spahotell, ibland matkassar till de som har det dåligt ställt. Nyligen gav vi bort en hundvalp. Vi har ju också hund, så förstår precis glädjen en hund kan skänka, säger Gunilla.

På årets galafinal av idé- och innovationstävlingen The Brewhouse Award samarbetar Brewhouse med just Jontefonden. Nytt för i år är att målningen, som målas live av konstnären Vagnelind under galakvällen den 19 januari, auktioneras ut till högstbjudande för att sedan doneras till Ronald McDonald Hus. Pengarna går oavkortat till Jontefonden.
– Det är så fint. Det är en fantastisk chans att göra nytta på riktigt. Vi är extremt glada över att få vara med på det här, säger Gunilla och pratar vidare om vad donationspengarna kommer att gå till.
Nästa år är Jontefondens plan att starta en lägerverksamhet för de drabbade familjerna. Initiativet är ett sätt att öka kontaktytorna och blir ett forum där syskon och föräldrar får prata med varandra.
– Under helgen får familjerna hämta energi och samla kraft. Om vi hjälper föräldrarna hjälper vi indirekt barnen, säger Gunilla.

För Brewhouse var det en självklarhet att tillfråga Jontefonden om ett samarbete under årets galaauktion. Pappa Tommy Ivarsson är konsult sedan många år tillbaka på Brewhouse och har gissningsvis mött och inspirerat ett par hundra entreprenörer på Brewhouse, berättar verksamhetschef Anna Svendotter Dimle.
– Vi har följt familjens kamp på nära håll. Det är en ära för oss att stödja fondens arbete och att få vara delaktiga i att Vagnelinds unika målning får glädja så många barn, ungdomar och familjer i all framtid på Ronald McDonald Hus, säger hon.

För familjen Ivarsson var Ronald McDonald Hus, där målningen kommer att hänga, en trygghet under Jontes sjukdomsperiod. Barn får springa runt, komma bort från sjukhusmiljön och känna sig ”hemma”.
– Att få lägga sig i ett riktigt rum i en riktig säng skapar en viss energi. Målningen kommer sprida färg och glädje. Lindas konst är ju fantastisk. Huset kommer ha nytta av målningen för en lång tid framöver, säger Gunilla Ivarsson.


Jontefonden
Om:
En stiftelse för barn och ungdomar som väntar på eller har genomfört en transplantation. Målet är att skapa guldkant och glädje i utsatta familjers vardag.
Kuriosa: Jontefonden har två ”beskyddare”, en gudmor och en gudfar, som driver fondens hjärtefrågor. Gudmor är entreprenören och företagsledare Kristina Alsér och gudfar är Sveriges förste rymdfarare Christer Fuglesang.
Aktuellt: Brewhouse samarbetar med Jontefonden under årets galafinal av The Brewhouse Award. Vagnelinds målning, som målas live under galakvällen den 19 januari, auktioneras ut till högstbjudande för att sedan hänga i Ronald McDonald Hus Göteborg. Pengarna går oavkortat till Jontefonden och deras arbete.

Vill du buda?
Förhandsbud läggs på gala@brewhouse.se fr.om. 20 december t.o.m 19 januari kl. 19:00. Utgångsbudet är 10 000 kronor. Vänligen skriv fullständiga kontaktuppgifter samt budsumma. Följ budgivningen på www.brewhouse.se.
För telefonbudgivning under auktionen vänligen meddela gala@brewhouse.se senast kl. 18:30 den 19 januari. Du kan givetvis också buda på plats under själva galan. Auktionen startar ca. kl. 21:00. Auktionsvinnaren / donatorn kommer att tillkännages offentligt, om inte annat önskas.

Fotnot: Läs mer om Ronald McDonald Hus på Brewhouse blogg fredag den 22/12.

Läs hela inlägget

Webbyrå mkmedia
Till toppen